Still my heart...
and hold my tongue
I feel my time my time has come
let me in unlock the door
I've never felt this way before
för trehundrasextiofem dagar sen
vid niotiden imorse
vaknade jag av att min telefon ringde
det var min svägerska som undrade
ifall jag visste vad som hänt
hon sa att emelie hade dött
och jag förstod inte riktigt
vadå död?
vadå emelie?
och hon förklarade vad som hänt
om elden
om huset som knappt stod kvar
och jag satt där
i sängen
med en kall kall hand som kramade
om mitt hjärta sådär som det gör
när man får höra att något har
gått väldigt väldigt illa
det tog ett par timmar
innan det sakta började sjunka in
vad det var som egentligen hade hänt
ett par timmar
surfandes på olika nyhetstidningar
läsandes artiklar
kommentarer
och uppdateringar
och sen kom tårarna
funderingarna
apatin
varför?
hur?
var fanns elsa?
och ingen kunde förklara
jag minns tre saker från den helgen
den första hur jag spenderade större delen
av helgen sittandes i soffan
framför teven
men jag har ingen som helst aning vad
jag tittade på
den andra är hur jag tog tag i mig själv
och befann mig på willys
och det där samtalet från kusin vitamin
när hon berättade om lågorna
om alla som skrek efter emelie
och hur hon och S följt efter ambulansen
och sen efteråt
på sjukhuset
hur hon såg ut
hur hon kändes
jag minns hur tårarna rann och hur tacksam jag var
för att jag tagit solglasögonen på mig
eftersom kassapersonalen antagligen skulle tycka
att jag inte var riktigt klok
den tredje saken jag minns är måndagen efter
och okänsligheten från vissa människor
som ansåg att vetenskapliga studier stod
över sorg.
nu har det gått ett år
vissa dagar är det enklare
vissa är det mycket funderingar
det har varit ett sjukt jobbigt år
på väldigt många sätt
en vän skrev på emelies fansida på facebook
att det var något som gjorde henne annorlunda
att alla alltid varit välkomna hos henne
att hon alltid var allas vän
och jag kan inte mer än hålla med
hon var speciell
så unik
det är få förunnat att vara så som hon var
och jag hoppas att alla som lärt känna henne
på ett eller annat sätt
kan ta tillvara på den personen hon var
och lära sig av henne
världen skulle bli en så mycket bättre plats
här lever Du alltid vidare
om än i minnet och i själen
men aldrig att vi glömmer Dig
aldrig.
in your tears and in your blood
in your fire and in your flood
I hear you laugh I heard you sing
I wouldn't change a single thing
Dagens soundtrack: Coldplay- Til Kingdom come
I feel my time my time has come
let me in unlock the door
I've never felt this way before
för trehundrasextiofem dagar sen
vid niotiden imorse
vaknade jag av att min telefon ringde
det var min svägerska som undrade
ifall jag visste vad som hänt
hon sa att emelie hade dött
och jag förstod inte riktigt
vadå död?
vadå emelie?
och hon förklarade vad som hänt
om elden
om huset som knappt stod kvar
och jag satt där
i sängen
med en kall kall hand som kramade
om mitt hjärta sådär som det gör
när man får höra att något har
gått väldigt väldigt illa
det tog ett par timmar
innan det sakta började sjunka in
vad det var som egentligen hade hänt
ett par timmar
surfandes på olika nyhetstidningar
läsandes artiklar
kommentarer
och uppdateringar
och sen kom tårarna
funderingarna
apatin
varför?
hur?
var fanns elsa?
och ingen kunde förklara
jag minns tre saker från den helgen
den första hur jag spenderade större delen
av helgen sittandes i soffan
framför teven
men jag har ingen som helst aning vad
jag tittade på
den andra är hur jag tog tag i mig själv
och befann mig på willys
och det där samtalet från kusin vitamin
när hon berättade om lågorna
om alla som skrek efter emelie
och hur hon och S följt efter ambulansen
och sen efteråt
på sjukhuset
hur hon såg ut
hur hon kändes
jag minns hur tårarna rann och hur tacksam jag var
för att jag tagit solglasögonen på mig
eftersom kassapersonalen antagligen skulle tycka
att jag inte var riktigt klok
den tredje saken jag minns är måndagen efter
och okänsligheten från vissa människor
som ansåg att vetenskapliga studier stod
över sorg.
nu har det gått ett år
vissa dagar är det enklare
vissa är det mycket funderingar
det har varit ett sjukt jobbigt år
på väldigt många sätt
en vän skrev på emelies fansida på facebook
att det var något som gjorde henne annorlunda
att alla alltid varit välkomna hos henne
att hon alltid var allas vän
och jag kan inte mer än hålla med
hon var speciell
så unik
det är få förunnat att vara så som hon var
och jag hoppas att alla som lärt känna henne
på ett eller annat sätt
kan ta tillvara på den personen hon var
och lära sig av henne
världen skulle bli en så mycket bättre plats
här lever Du alltid vidare
om än i minnet och i själen
men aldrig att vi glömmer Dig
aldrig.
in your tears and in your blood
in your fire and in your flood
I hear you laugh I heard you sing
I wouldn't change a single thing
Dagens soundtrack: Coldplay- Til Kingdom come
Kommentarer
Trackback
