dark here
it gets so terribly dark




finns det syokonsulenter för vuxna?
jag hade visserligen inte så mycket hjälp
av en sådan första året på gymnasiet
hon gjorde det ganska tydligt för mig
att jag inte hade en chans att göra
det jag då ville
sedan jag gick ut från hennes rum
den dagen har jag inte haft en aning
om vad fan jag ska göra med det här
pisslivet
grattis till väl utfört arbete!

en sak är iallafall säker
att ska det bli någon ändring
och någon bättring så hittas
den inte här
och flyttar g i jane till linköping
efter gmu:n
ja inte fan har jag tänkt stanna kvar här
så då återstår frågan
vart tar man vägen?



I'll put myself on fire
if I find a spark




Dagens soundtrack: Frida Hyvönen - Terribly dark

förrän nån släckt alla ljusen
och vad vet du
om att inte vilja vakna längre




kan man längta ihjäl sig?
kan man sakna ihjäl sig?




ni kommer få se er ungdom
ruttna framför er

nine to five
you ache from inside
you're tired
have coffee then
you're tired again.



kombinationen av trötthet
och uttråkad
känslan av att det aldrig kommer
hända någonting
och om det inte gör
vad är det för mening?
om man inte har något mål
eller några drömmar
men ändå inte kan nöja sig
med att vara bosatt i hålan alla glömde
och arbeta i en betongbunker
där utvecklingen stannade av ungefär
samtidigt som väggar och tak byggdes
och de slutade gjuta under bar himmel
vart ska man ta vägen?




Dagens soundtrack: Säkert! - November

she's the light of
the world




skulle kunna skriva ett ytterligare inlägg
om hur ont allting gör
men jag tror varken det gör er
eller mig varken till eller från
att jag fortfarande går i väntans tider
på ljuset som de med ett annat tankesätt
påstår sig ska komma
det regnar fortfarande här
de halvgrå molnen visade sig vara illusioner
igen
och nu är det tillbaka till mörkgrått.



Dagens soundtrack: Winhill/losehill - Tell her she's the light of the world

du måste tvinga mig ut
jag ska bara följa med
jag behöver dig
och i natt
jag orkar inte va rädd mer
du måste ta mig någon annanstans
hör du mig



det finns dagar som de där nio timmarna
av konstant avsky
blir alldeles för jobbiga att hålla inne
som idag
fyrtiofem timmar i veckan av
misslyckad stämplat i pannan
det faktum att jag inte har någon
i den där jävla betongbunkern
förutom en gammal tant
som kontrollerar och bestämmer
varje steg jag och alla andra tar

och folk säger att man ska vara tacksam att
man har ett jobb
det är inte alla som har det
jag är med på den
det är inte särskilt synd om mig
egentligen
men det här bryter ner mig
fullständigt.




Dagens soundtrack: Jonathan Johansson - Sthlm

were you broke down
friendships never dies



det må vara en nyvunnen vänskap
men den är bättre än många av de andra
så jag hoppas på att g i jane klarat av veckan
i fält välbehållen
för hon lämnar ett litet hål här efter sig
varje gång hon far
och ljuset blir ännu lite svagare
min lilla värld blir ännu lite mindre
men nästa helg då!




Dagens soundtrack: Molotov Jive -Friendship