to love me sometime soon?


Avslutade gårdagen vid 0200 igår. Hade då plöjt igenom 1 ½ skiva av GG. Började morgonen 1000, med GG. Dammsög lite, borstade tänderna, funderade på plugga, slutade fundera på att plugga och lyssnade igenom låtar i Cd-samlingen som inte spelats på ett tag, allt för att komma på lite bättre humör och försöka torka tårarna, det hjälpte, försökte få ihop till en bio, gick inget vidare, gick ner till hästarna, vände igen, gick en runda istället, kom hem och åt dagens middag bestående av en macka och två lussekatter, och sen var jag tillbaka till GG. Så har dagen sett ut fram tills nu. Det är så de sett ut de senaste dagarna. Det är så det lär se ut ett par dagar till. Om jag inte hinner se färdigt hela tredje säsongen ikväll. Jag kan nämligen inte gå och lägga mig. Det blir alldeles för tyst. Jag måste ha Mp3-spelaren på, annars går det inte. För med tystnaden följer tankarna och med tankarna följer förvirringen och jag gillar inte den. Har klarat mig relativt bra, om man jämför med förra hösten. Tillsammans med skolan, träningar och jobb så finns det inte så mycket över för tystnad. Men nu finns den igen...
Det finns så mycket att säga, så många frågor, men ändå går de inte att formulera. Mental härdsmälta. Så jag låter Lars förgylla öronen med Daugava och Ericsdotter förgylla ögonen med Kräklek.... och så hoppas jag att det blir bättre när det ledigheten är över.



gå till huset med balkong
där järnvägsbommen ringer
under den varma svart plåten
har jag lämnat några drömmar

en dag lämnade jag allt
man kunde låta tiden vara
det känns som andra sidan jorden
vi kanske hade alla svaren

jag har kämpat med en dröm
jag ville inga brustna hjärtan
inga slitningar i blodet
jag ville hitta Söndermarken



Men nu ska jag byta ut GG mot youtube och Jeff Dunham...



Dagens soundtrack#2: Lars Winnerbäck - En tätort vid en slätt