och den stund...

som jag kände som nära
var blott alvedon...



Nu är jag hemma igen. Åkte i ilfart hemifrån vid 1225. Beräknad tid att köra var 1215 och då hade jag ett inplanerat bensinstopp hos shejken nere vid krysset. Givetvis är jag alltid sen, det är en ny ovana jag lagt mig till med. Innan har jag bara varit sen till förfester när vi ska ut, då är jag alltid sist. Men nu är jag sen för jämnan.
Spenderade ett par timmar på biblioteket med Barn- och ungdomars talangutvecklingsuppgiften efter den mycket uppskatade föreläsningen, därav begav jag mig till Teknikum och Vöikers klubblokal, för att tio minuter senare köra tillbaka mot Teleborg (varifrån jag körde cirkus tjugo minuter tidigare!!) för att hamna hemma hos lagkaptenen i laget, Miss Fredin. Där diskuterades transportproblemet på lördag, varav en halvfärdig lösning gjordes... En timme senare, befann jag mig på V's dörrmatta, som ligger två hus ifrån min kommande dörrmatta, för att tjugo minuter senare befinna mig i köket på Stallarna, för första gången i min studenkarriär. Två timmar senare påbörjade jag min hemfärd. Nu sitter jag här. Varför berättar jag då det här?! Inte en jävla aning...



Men den där blicken gjorde hela dagen......




men det visade sig dagen därpå
att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria.....









Dagens soundtrack #2: Lars och Lisa - Kom änglar ("Nu Lisa, ska vi välta hela Östergötland)







Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

englabarn

- and to know me as hardly golden is to know me all wrong, they were -

RSS 2.0