allt jag sett
så nån förstår
fast inga toner kan förklara
hur jag mår



Alltså, chansen var ju ändå övervägande stor att jag skulle få redovisa, ändå satt jag med förhoppningen att jag skulle slippa. Givetvis gjorde jag inte det (Filip och jag funderade på att skriva dit någon annan grupps namn, men det kändes liksom inte rätt!), utan det blev redovisningen. Och jag tappade bort mig fullständigt. Jag HATAR att redovisa. Det är inte så mycket själva redovisandet utan den förväntning jag bygger upp på mig själv innan själva grejen. Allting jag gör är dåligt. Fruktansvärt dåligt. Alla andra är mycket bättre och har dessutom gjort mycket bättre arbeten och förberett sig på ett sätt som tyder på sen sänggång och ett tidigt uppvaknande med mind-maps och fusklappar till hands. Detta är inte jag! Jag läser sällan in mig på någonting, vilket gör att när jag redovisar, har jag knappt en aning om vad jag pratar om. Eller jo, det har jag ju, men sen att kunna lägga fram det lite snyggt, utan att fuskläsa på diverse pappyrus, det är för mig fullständigt onödigt. Ge mig något jag är inne på och jag kan prata hur länge som helst, som redovisningen om Vöikers. Gick kanon! Dock fanns det andra hinder som tidsbrist och icke fungerande powerpoint-presentationer, men det gick galant ändå! Men den här skiten?! Nääää.... däremot ska jag göra en grym presentation av årsplaneringen. För det är ju en himla "tur" för mig att jag hamnat i den gruppen med två av de mest kritiskt granskande personerna i klassen. Känns ju tryggt... jag lär ju inte alls bli manglad, nej då!!


Grejen med hela en här trycka-ner-mig-själv-inför-stora-inlämningar-och-presentationer gör ju att när jag väl inkasserar de där VG-betygen, så blir det som en överraskning. Och sådana får man inte så ofta, varpå det gäller att skapa sig dem på eget vis...



Men nu har jag som sagt en årsplanering att göra.... och "det går åt helvete, käpprätt åt helvete"...
Var tog motivationen vägen?!



Dagens soundtrack: The Wombats - Moving to New York