I want  a time
I cant remember



Ibland inser man att man har hittat hem. Och det har jag. Det är bara en person som saknas men henne kommer jag träffa åtminstone varje tisdag och torsdag. Och sen finns det mobiltelefoner. MSN. Bilar. Bussar. Och inatt hade jag en dröm och hon var i den och det betydde så mycket för det behövdes inga ord (även om de fanns där) utan det var bara det att vi var de bästa av de bästa, för det är så det ska vara. Och det är så det ska vara. Utan min Malin är jag ingenting...




Dagens soundtrack #2: Popsicle - Not forever