where the sadness grows...




det finns en del bloggar jag läser
en del mest bara på rutin
det finns dock en drottning av bloggar
hon heter linda
hon bor här

http://detvaintejagdetvasossarna.blogg.se/
hon är en åsiktsmaskin av rang
jag håller inte alltid med
men alla kan inte tycka likadant
men hon vet oftast vad hon pratar om
och kan argumentera för sin sak
och det ska hon ha respekt för
dessutom finns det stunder där
människan lyser starkare än åsiktsmaskinen
så jag fortsätter läsa där
men sen finns det en kung också
och DVIJDVS ledde mig dit
och det är jävligt och det är skitigt
och det är hårt
men jävligt avskalat

http://waynenilsson.blogspot.com/

de får båda saker och ting
som känns
att låta så förbannat
opretentiöst
jag önskar jag var sådan...




Tankarna på allt och ingenting. De där som gnager och stör, till exempel tankarna på det där samtalet som ska ringas till försäkringsbolaget som egentligen inte är något problem men liksom aldrig blir av under dagtid. Eller tankarna på framtiden som känns mörk och gråten över spilld mjölk och förlorad värdighet och borttappad kärlek. Man kan försöka fokusera på fina saker, men det är svårt. Eller räkna får, men eftersom matematik är för människor med glasögon så blir det genast rörigt när det andra fåret ska kravla sig över staketet eller vad de nu har för hinder, så det är lika bra att ge upp. Och det är då som de riktigt skrämmande tankarna kommer och man vet att natten kommer bli till gryning innan ens hjärna och kropp kan domna bort för några minuter.





Dagens soundtrack #2: Johnossi - 18 karat gold