to fill...

it with gold and light



jag saknar inte någon
inte han iaf
jag saknar bara känslan
av att då och omfamnas så hårt
att det känns som om att vad som än händer
så är man trygg
det är bara det jag saknar
den känslan
inget annat
men ändå gör det så ont ibland
att jag tror hjärtat mitt ska gå sönder



jag anklagar min blyghet
och min brist på förankring utanför mig själv
Jag hatar den här blygheten och vad den gör
med mig
Det är min rädslas fel att jag sitter här
på den här urinfärgade sängkanten
Det är min bristande talangs fel
och den här förbannade stans fel
som alltid tyckt att jag varit en defekt
en sorts misshaglig utväxt
som det nog skulle vara bäst att avlägsna...




Dagens soundtrack #4: fortfarande 18 karat gold



hade också gärna haft tillgång till...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

englabarn

- and to know me as hardly golden is to know me all wrong, they were -

RSS 2.0