att mina sociala kompetens är låg. Väldigt låg. Jag klarar inte riktigt av att hantera kommunikation med andra än de som är allra närmast. Ibland klarar jag inte ens av den. En del av förklaringen till detta kan bero på mitt näst intill icke-existerande självförtroende. Så om någon vill mig någonting så är det som att kommunicera med en fyraåring. Det hjälper inte att antyda saker och ting. Man måste vara övertydlig. Tala klarspråk. Annars förstår jag inte. Eller så vågar jag inte förstå. Låtsas som att det regnar. 
Jag vill verkligen förstå. Det är ju det. Men har man blivit hånad, bränd och blåst så är det inte den enklaste saken att våga tro på de små detlajerna. Antydningarna. Och då försvinner jag. Gömmer mig. För det är det jag kan. Det är det jag vet.



make me feel like I belong
like I could matter to someone...





Dagen soundtrack #3: Hello Saferide - Loneliness is better when you're not alone