lång, lång tid...


Håkan är tillbaka. Tycker jag om.


Finaste, vackraste och sötaste B skickade världens finast sms inatt. Och precis i rätt tid. När självömkan tagit över och den enda man är kapabel till är att tycka synd om sig själv, så dök det upp. Och det tackar jag så för! Förstår inte ens varför jag fortfarande blir besviken, när jag vet svaret redan dagar innan! Särskilt inte varför jag blev besviken igår, jag ville inte ens vara med. Ändå skär det lite i hjärtat varje gång... Och hjärtat är en muskel. Skär man i muskeln blir det ärr där. Det finns ju en anledning till att man inte kan hålla på att göra muskelbiopsi hur många gånger som helst. Det funkar inte. Till slut finns det ingen muskel kvar. Bara en massa ärr....

Och någon har pluggat träningslära..........




Och ikväll blir det utgång...trots att det inte funkar enligt budgeten! Abetonghelvete, kan ni fixa min bonus nu eller?!





Dagens soundtrack: Håkan Hellström - För en lång lång tid