jag är bara nästan...


Antingen sitter ruset från lördagens match kvar eller så har jag helt enkelt förlikat mig med tanken på att det är meningen att allt ska gå käpprätt åt helvete för mig... Vaknade 0600, skulle ta bussen 0720 så jag hann lagom till mentorsträff 0830... Kommer ut till bilen och för en gångs skull är det kallt den här vintern.. Vilket i sig medför att min låsta bil är omöjlig att öppna. Att jag dessutom har ungefär 7 minuter på mig att öppna dörren, skrapa rutorna, få bilen tillräckligt varm för att ens kunna stänga dörren helt sen och dessutom ta mig ner till busshållsplatsen bakom "konsum" gör inte det hela enklare. Särskilt inte när 4.5 av de 7 minuterna måste gå till att köra ner! Gick in, hämtar varmvatten, får upp dörren, skrapar rutorna, får bilen tillräckligt varm för att kunna stänga dörren och kör  hela vägen in Växjö. Den första av två gånger den här dagen. Och det här det allra märkligaste uppenbarar sig. Jag orkar inte ens bli arg! I vanliga fall hade det varit långa svordomsvisar a la Magnus och Brasse, sparkande på bildörrar, kastade stenar och sönderslagna saker.
Har jag vuxit upp eller är det dags för mig att inse att jag har tagit på mig lite för mycket att göra och att det helt enkelt inte finns någon ork kvar?!


If you still believe I'm thinking of you
your dreaming
Yes your dreaming


Hävdar fortfarande att Shout out louds - Our ill will är 2007 års bästa skiva. Att inte fler har upptäckt det är en skam för resten av Sverige....


Dagens soundtrack: Shout out louds - Impossible