snart kan jag ta mig ut på isen...



men inte än


Emmie, årgång 2003

"Det är ljust då som jag vill trycka på mitt stoppur, men jag kan inte.
Det enda jag kan göra är att stoppa alla minnen i fickan och vakta dem med mitt liv. Det enda jag kan göra är att hoppas på att filmen i kameran inte går sönder. Det enda jag kan hoppas på är att jag, någon gång, får uppleva samma lycka, samma eufor, samma rus, någon mer gång. För som man så ofta hör, ingenting vara för evigt. Människor förändras och inser att, nej, du är inte den jag helst spenderar min tid med, du är inte den jag vill skaffa nya erfarenheter med, du är inte den som jag vill dela mina hemligheter med.
Då kommer man tillbaka till det där stoppuret man inte har. Det är då den skränande väckarklockan man är rädd för börja ringa. Det är då man vaknar och upptäcker att det sista halvåret bara varit en dröm och att den där dagen i juli bara var toppen på drömberget.
Vi har inget stoppur vi kan plocka fram när vi vill, vi har inte förmågan att stanna tiden och leva kvar i det där ögonblicket. Hur hårt vi än önskar, hur många födelsedagsljus vi än blåser ut, hur många pepparkakor vi än lyckas knäcka i tre delar, så fortsätter tiden att gå, klockorna att slå och allt vi kan göra är att ta del av de där ögonblicken och stoppa dem i våra fickor, där vi förvarar dem bäst, plocka fram dem vid speciella tillfällen och drömma oss tillbaka.
Sweet dreams."

Man saknar nästan gymnasiet, svenskalektionerna med Anita Hillner. Uppmärksamheten man fick och berömmet över någon oviktig saga om brödrosten och leopardgeckon. Eller en av de allra första uppgifterna vi fick under första höstterminen när alla blev så imponerade över min tidningsartikel. Eller när jag fick hålla mitt tal först av alla under C-kursen, även om jag i efterhand kan tycka att jag borde gjort det på ett annat sätt. Hur varenda nerv skakade av nervositet där längst fram och applåderna efteråt.
Men det var en annan tid då och det är annan tid nu. Och det är dags att göra någonting med den!


(hemtenta till ex!)




Dagens soundtrack: Lars Winnerbäck - Brustna hjärtans höst


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

englabarn

- and to know me as hardly golden is to know me all wrong, they were -

RSS 2.0