follow me?



Under en tid har jag tappat intresset. För det mesta. Jag kan få en idé att göra någonting. Måla. Städa. Festa. Men det spelar ingen roll längre. Ingenting spelar någon roll. Det finns absolut ingen mening med någonting. Och det blir inte bättre av att när jag väl försöker hitta på något, så möts jag av NEJ! Med efterföljande; "Jag har inte tid" "Jag har annat att göra" eller dödsstöten "Jag orkar inte". Nähää men vad trevligt! Det blir inte direkt så att man blir inspirerad till återkommande försök att dra ihop folk att göra något. Om det inte vankas alkohol då vill säga, då brukar det vara lite enklare... Men det hela gör mig lite ledsen eftersom jag inser att folk värderar andra saker mycket högre än mig. Det må hända vara en smula egoistiskt att tänka på det sättet men jag är bara något fruktansvärt trött på att tas för givet hela tiden. Att det går att ställa undan mig i en garderob till ett mer passande tillfälle, för folket i frågan.
Och den vetenskap det bringar mig, att inte vara värd någonting, får mig helt att tappa lusten att göra något överhuvudtaget. Vetskapen att inte betyda någonting för någon alls gör lite ont i magen och får mig att bli lite lessen i ögat...
Det finns dock folk som överväger mina erbjudanden och det är inte dessa personer som tynger mig, i dessa fall är det avsaknaden av en ekonomisk situation som sätter käppar i hjulet. Detta kommer dock ordna sig om ett tag, varpå frågan jag måste ställa mig dyker upp: Är det dags att kapa banden?





Dagens soundtrack #2: Death cab for cutie - I will follow you into the dark