hunger samlad
i mig...




Vi lämnade solen och den klarblå himlen i Weset, för en molnstirrig himmel i Halmstad, som klarnade lagom tills vi åkte hemåt igen framåt sextiden. Det är så man vill spy. Jag blir bara mer och mer trött på den här förbannade semestern...

Först jobbar jag röven av mig för att få ihop folk att göra något tillsammans med. Dom flestar bangar! Sen blir jag pank. Sen börjar semestern. Förskottet kommer. Okej, skit ner er, ni som är för upptagna för mig, jag kan göra saker och ting på egen hand. Jag har en bil och jag har pengar. Dagen efter går bilen sönder. De personer jag spenderat större delen av den här semstern med, är min mamma och pappa. Inget fel med det, egentligen. Men någonstans här känns det som att "mina bästa år" liksom rinner ut i sanden....



jag vill ha en egen måne...




Dagens soundtrack: Shout out louds - Impossible



En Theo på rymmen...



Vi fick ju bada iaf...