I've always...

been a dreamer



Solskyddsfaktor 30... det är kanske att gå till överdrift för en dag på stranden i Halmstad. Emilpemil och jag var iaf de enda som klarade oss utan brännskador. Men alltså, kan man inte ta det bara för den senare bruna färgen?! Det är ju trots allt sommar.

Och nu är det en vecka kvar av semestern. Det suger egentligen med semester. Första veckan går man runt och fattar liksom inte riktigt vad som hänt. Det enda man orkar göra det första dagarna är att kolla film och läsa böcker. Andra veckan så är det okej, då vet man att man har semester i TRE veckor till... När det gått två veckor, då börjar ångesten krypa på. Lite, halva-semestern-har-gått-och-jag-har-inte-gjort-nåt-man-förväntar-sig. Och det är plötsligt bara två veckor kvar. Och sista veckan är bara ren ångest. Det är en hel vecka av söndag... Gaaah!



Dagen soundtrack: The Perishers - Sway


Tobias i cyklopmundering

Emilpemil i cyklopmundering

Bilder från festivalen i Tyrolen (telefonen har börjat fungera ordentligt igen...), bl a Malle och Bosse Bildoktorn och en ytterst liten Bob Hansson....


Kommentarer
Anonym

Skrattar, gråter och blir förbannad när jag läser dina rader, de berör..Campus is the place to be, det kommer vända för dig:)

2008-07-27 @ 21:57:27


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

englabarn

- and to know me as hardly golden is to know me all wrong, they were -

RSS 2.0