hitta hem igen
så det spelar ingen roll



Det är lustigt hur de mest triviala
till synes oviktiga saker kan väcka så mycket känslor
som att köra hem från jobbet
och förbi mormors hus
vilket jag gör flertalet gånger i veckan
det är någon annan som bor där nu
i huset där jag spenderat min barndoms somrar
någon som byter ut det gamla mot nytt
och därför måste byta den bruna dörren i köket
som leder vidare ner till källaren
efter den grönmålade trappan
därför står den numer lutad mot en släpkärra
för att kasseras
en brun dörr som jag otaliga gånger öppnat
med lika många otaliga gå-försiktigt-fraser
och det-finns-läsk-om-du-vill-ha
en brun dörr
till synes oviktig
men som jag fortfarande hör det typiska knarret ifrån
trots att det gått över ett år sedan jag senast
befann mig i närheten av den
och snart kommer det vita sockerbitshuset
i hörnet av gatan att vara ett minne blott
från huset med cigarettröken
krusbärsbuskarna och min alldeles egna mormor
så som jag känner det

och det får mig att tänka på den gången
när det ringde på dörren
när mormor och jag satt och fikade
och en äldre herre med en lika gammal kamera
i handen
stod utanför
och berättade att han hade bott i huset långt innan
mormor bodde där
och frågade så snällt ifall han fick ta ett kort på det
en dag
när jag återvänder
kanske jag också ringer på dörren
även om den säkerligen då är utbytt även den
och berättar om tiden jag spenderat i det huset
då när det var vitt med bruna fönsterbleck
och hade världens minsta garage att stoltsera med
tiden med Mormor





may angels lead you in




Dagens soundtrack: Lasse - Strimmor