something



När andra, vi kan väl säga ungdomar, spenderar sina fredags- och lördagkvällar med att supa sina hjärnceller till intet, sitter jag istället ensam på mitt rum och lyssnar på ett alldeles fantastiskt soundtrack, som får tankarna att bli sådär härligt melankoliska som de bara kan bli av musik... Vad gör jag här egentligen? Överhuvudtaget? Finns det någon poäng med det jag håller på med, eller är det bara en evig väntan på slutet? Ibland blir jag övertygad om att det egentligen är någon som spelar mig ett jävligt dåligt spratt. Men kom igen, jag har kommit på det nu. Så kan vi sluta leka det här nu?!
Jag vill vara med på riktigt nu... eller åtminstone få någon slags hint om att det finns en mening. En anledning till att uthärda...





Dagens soundtrack #2: Eberg - Inside your head