att sitta på trappen framför dörren, med solen brännandes på kinderna, ögonen slutna och lyssna på tystnaden. Givetvis är det inte tyst, men när man bor på landet är det inte bilar, tågräls och skrikiga dagisbarn som hörs, utan fåglar som kvittrar, hästarna som frustar och en hund som pockar på uppmärksamhet. Och då kan man spendera en bra stund där ute på trappan och filosofera eller repetera muskler som som har sitt ursprung på bålen och fäster på skulderbladet (skulderbladshöjaren, Rhomboideus major och minor samt Trapezia) eller helt enkelt konstatera att ibland är det här röda huset med sina vita knutar och blåa dörrar inte helt fel ändå. För oftast längtar jag bort när jag är hemma och längtar hem när jag är borta. Men idag, idag är en dag då jag trivs allra bäst bara här...


Någon som vill med på bio och se No country for old men?



Dagens soundtrack #2: Sofia Talvik - Ghosts