Hela världens hunger...

samlad i mig...


Nu har jag återigen bestämt mig. Nu blir det ändring. Nu blir det glömma. Fast inte glömma det som skulle glömmas innan utan nu är det nya saker att glömma, för som så många gånger förr, man ska inte tro sig själv om någonting. Jag glömmer det gång efter annan. Men inte nu! Just det ska jag komma ihåg. Det ska brännas in på ögonlocket. Men det där andra, som gör att jag glömmer just det, DET ska glömmas. Sopas långt långt in under annat skräp, tändas med eld och brinna upp så det aldrig kan återvända. Så det så!

Och då hjälper det att lyssna på jag-skiter-i-er-jag-är-alldeles-för-bra-för-er-musik som The Baboon show... (:

Annars är det ju ett himla trevligt sätt att fördriva tiden med att plugga latinska namn på muskler. Eller besiktiga en bil som inte går igenom, eftersom dragkroken som egentligen ska gå att avlägsna inte gör detta och ett bromsrör är rostigt. Det är ju en himla tur att jag ska jobba nästa vecka, så att jag kan lägga alla mina pengar på bilen direkt. Tack så himla mycket för den.... det kunde ju iofs va värre.... Ett bromsrör, vad kan det kosta?!



Nu har jag endast två hela dagar kvar av träningsläraplugg... för något annat lär det ju inte bli.... erhmm...



"Och visst, det var en trevlig afton, men det är bittert att dagen efter förstå att man har blivit en tjej som aldrig går hem med någon andra kvällen, av den enkla anledningen att det aldrig blir en andra kväll, för att det första intrycket man lämnar är väldigt gott, men det andra är till missbelåtenhet.  Och visst väcker det en smula mindrevärdskomplex i en och man upptäcker återigen att det var onödigt att blanda in andra människor i sitt liv....


Det är ju lättare att bara inse att någon är totalt jävla ointresserad av en, än att gå runt och inbilla sig, att om man bara hade rört sig på ett annat sätt, luktat annorlunda, haft en annan tröja, inte sagt det där om bla bla bla bla. Jag blir irriterad på dom andra när de förutsätter att jag har gjort något fel för att en kille inte var intresserad av mig när han hade nyktrat till också. Som om att det accepteras att killar är dom som kan skrämmas bort och att tjejer ska vara de som borde lära sig hur man snärjer en man och får honom att stanna. Om någon, tjej eller kille, blir så jävla rädd för att någon någongång vill att någonting ska betyda någonting och att den gången skulle kunna komma närsomhelst, så är dom jävligt lättskrämda. Dom hade inte riktigt tänkt hänga runt ändå.

Det är ändå en tillfällig tyngd som hamnar över en när man har blivit ointressant för någon som faktiskt intresserar en. Speciellt som att den omöjligt kan veta hur sällsynt det är, att man orkar uppbåda intresse för någon överhuvudtaget...."

/Rebecka Vinterbarn Elg - en ovanligt sympatisk och klok människa...



Tillbaka till böckerna...



Dagens soundtrack: The Baboon show - It's a sin





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

englabarn

- and to know me as hardly golden is to know me all wrong, they were -

RSS 2.0