It's oh...

too dark tonight




och någon jag trodde stod nära
frågade varför jag brydde mig så mycket
och det tog sin tid innan jag förstod
vad det egentligen var hon frågade
jag sa ingenting då
men frågan förbryllade mig
och det gör den än
eftersom svaret är så självklart
om jag inte hade brytt mig
så hade väl personen i fråga
inte betytt särskilt mycket för mig
men nu gjorde den det
och därför blev jag något ledsen
när jag förstod att jag inte var lika uppskattad längre
och eftersom jag avgudat den här personen
så pass länge gjorde det ont
att inte vara mer än en vanlig vän
samma sak gäller personen som i första taget
ställde frågan
men inte heller där är betydelsen av vad vi har varit
särskilt stor
eftersom efterfrågan på min person
som inte innan varit särskilt stor
numer är obefintlig
det dyker upp ett sms då och då
eller ett samtal på msn
men inte så mycket mer än så
och många är gångerna som mamma frågat
varför jag fortsätter
och jag har aldrig något vettigt svar
men det faller sig så att det finns inte särskilt många
som hittar till min innersta krets
och när jag väl släppt in dom där mamma
så måste jag försöka hålla dom kvar
för det är ingen annan som får komma dit längre
och hur mycket jag än hävdar att ensam är stark
så vill jag inte vara ensam så mycket som jag är
inte längre
för tiden går
och åren med den
och jag blir inte yngre
och ibland slår det mig att det är såhär det kommer vara
att det inte är någon som kommer hålla mig i handen
när det är såhär kallt
och det är ingen som kommer med uppmuntran
om att vara en unik person
det är nu jag behöver dom jag släppt in
men dom vägrar inse det
och jag är för stolt för att be om det
och istället vänder mitt humör dom ryggen
orden flyger fram just nu
och kanske att jag skulle fånga ögonblicket
och låta dom veta
men nej
för det är ingenting
betyder ingenting
har aldrig betytt
n.å.n.t.i.n.g.




Dagens soundtrack #3: Steso songs - Lionheart



Kommentarer
Anonym

Såg dig i biblioteket häromdagen, det såg bra ut=) kram kram

2008-11-06 @ 22:51:01


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

englabarn

- and to know me as hardly golden is to know me all wrong, they were -

RSS 2.0