Det var...

alldeles för längesen vi sågs
det måste gått ett år
stora människor
har ingen tid...



vilsen väntar på värmande vän...

så jag tittar på någon favoritserie jag har
och det där avsnittet kommer
och det gör lite ont i hjärtat
och ögonen blir lite sorgsna
för det kunde varit någon annan
och det kunde varit jag
men det blir aldrig så
eftersom de där stunderna av erkännande
enbart lever i mina favoritserier
och i mina favoritfilmer
och det finns en plats att fylla
som ingen vill ha
inte längre
och det är nog det som gör mest ont
även om ett livstecken från någon från förr
hade varit till lindring det också...




det finns nu
det finns då
det finns sen om du vill
men det finns inget annat
att hålla sig till




Dagens soundtrack #2: Lasse W - Inte för kärleks skull


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

englabarn

- and to know me as hardly golden is to know me all wrong, they were -

RSS 2.0