ensam kvar på tå
och ytan inte går att nå
när du träffat botten
kom ihåg mig då....



jag vet att det inte är något att fundera på
inget att misströsta över
eller ödsla tid åt
men ibland är det frustrerande hur naiv
man kan vara
och hur mycket man för ett tag låter sig
lita på vad folk säger
jag är så jävla färdig med personer
som inte vet vad de vill
eller inte har något bättre för sig än
att låta folk hoppas
och invagga dem i en falsk känsla
av tillhörighet och tillgivenhet



jag ser ingen jävla mening längre
med det här är överhuvudtaget
och det låter som något jag sagt innan
och säkerligen kommer säga igen
men sen dyker de här personerna upp då och då
man låter sig luras att det kanske finns en mening
med att gå upp varje dag
och låta livet ha sin gång bland industrijobb
universitetsbibliotek och studieskulder

så fan heller
det finns ingen mening
det har aldrig funnits någon¨
och den kommer aldrig dyka upp heller




Dagens soundtrack #3: Lasse W - Kom ihåg mig då