Say what you say...

I am listening
I am all ears...



Det är lite intressant att läsa sådant man skrivit för ett par år sedan
vilket är enda anledningen till att jag har lunarstormen kvar
men sen finns det en blogg dit ingen har adressen
men som ändå har långt mer besökare än den här
och det är inte riktigt lika längesen jag skrev i den
även om det jämförelsevis ändå var ett tag sin
min terapiblogg
antar att jag inte behöver den längre...
Iaf så kunde det (eller kan, den finns fortfarande)
se ut såhär



Tänk om man var Någon
någon att se upp till
att lyssna på
att tycka om
någon med karisma
karaktär
och pondus
när det är såhär
så ser jag ingen mening med någonting
allt blir bara ett enda långt
vakuum av dagar
fyllda av tidsfördriv
i väntan på undergången
här går jag en utbildning
innehållande ämnen jag tror på
men blir hela tiden övertygad
om att jag inte duger
jag har ett extrajobb
med exakt likadana uppgifter
vecka efter vecka
runt runt i ett hamsterhjul
av plast och lufthål
för att hålla mig vid liv
jag bor i en håla
där alla fått för mycket av varandra
och där den ena varit med den andra
och samtidigt med den tredje
och den är egentligen alldeles för ung
jag vill bort
ut
och långt härifrån
men har ingenstans att ta vägen
inget att tro på
ingen som håller mig i handen
och viskar lugnande i örat
att det går bra så länge jag tror på mig själv
jag tror inte på mig själv
jag tror inte på någon gud
jag tror inte på kärleken heller
eftersom den alltför många gånger lämnat mig
i ensamhet
jag har vandrat i samma spår i tjugotre år
aldrig sett något annat än kumlabunkern
tivoli o köpenhamn och fulla ungdomar på öland
jag har aldrig tagit något sabbatsår
för att plocka apelsiner i något varmare land
jag gick inte på studentbalen för jag vägrade
stå i det förakt jag kände för att vara den enda
som inte hade någon att gå med
och jag har aldrig kännt mig beundrad av någon
utan blodsband
jag är helt enkelt känslomässigt inkompetent
socialt misslyckad
och har aldrig kunnat anpassa mig till något
som är som det ska vara
Jag är en idiot
och jag är jävligt trött på det....





A little love is all I need...




Dagen soundtrack #2:
Shout out louds - Blue headlights



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

englabarn

- and to know me as hardly golden is to know me all wrong, they were -

RSS 2.0