kärlek som min
var lätt att fånga nu



ikväll spenderar jag tid
med min imaginära men likväl alldeles levande
lillasyster
det är så hon känns evet
så mycket jag tycker om henne
eftersom det alltid är så otvunget
men ändå ömsesidigt
så levande ärligt
och en känsla av att återigen vara ungdom
under tjugostrecket
och slippa fundera över csn-bidrag
högskolepoäng
och kommande arbetssituationer
en framtid så osäker
att det kryper ångestattacker längs ryggraden
av blotta tanken på papers och hemtentor
det känns enklare
och bättre
och framför allt är den underbar känsla
att vara omtyckt
att skratta
att inte ta saker och ting så allvarligt



Dagens soundtrack: http://www.youtube.com/watch?v=WgJo8H6rG_k