And I'll smile...

and you'll wave
we'll pretend
it's okay



jag vet inte riktigt vad jag ska säga
det var givetvis en bra film
det är ju harry potter vi pratar om
men synen de den där kvarten innan filmen
börjar förstörde liksom hela upplevelsen
eller kanske inte förstörde så mycket som
överraskade mig
för har man inte hört från en person på ett och ett halvt år
än mindre sett personen på två
så förväntar man sig inte riktigt att se den personen heller
så står man där
i godan ro
läser någon reklamtidning i väntan på magi
och så tittar man upp
och man känner igen profilen
skorna
byxorna
(du borde nog uppdatera din garderob btw)
och för en sekund eller fem står hela världen still
eller ja inte världen
men hjärtat mitt
och jag vet
verkligen vet
att vissa personer aldrig kan sluta röra vid en
hur hårt man än försöker förtränga dem
och just de där sekunderna
önskar jag att jag hade bett malin följa med
för hon hade hållt min hand
som hon gjorde den där andra gången...


nu är jag mest bara glad för att alla de där personerna som
vandrade in och satte sig i salong ett
inte var du



och du vet att harry potter är min grej
man skulle faktiskt kunna tänka sig att du kom ihåg det
tillsammans med de gula parlino-tomarna och glocalnet
så du kunde inte valt en annan dag för bio?!



Dagens soundtrack: Blink 182 - Dammit



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

englabarn

- and to know me as hardly golden is to know me all wrong, they were -

RSS 2.0