Den här jävla hålan. Jag har alltid hatat den och jag förstår inte varför jag gång på gång tror att det ska bli annorlunda. Alla har någon här och jag har ingen. Mina någon finns i växjö. På Csm. Om det ens finns några där. Jag hatar det här. Om det hade funnits en enkel väg ut hade jag tagit den. Jag tänker på mitt 25 års kontrakt men oxå på saker jag lovat. Saker jag lovat mig själv kontra saker jag lovat andra. Jag tror inte saknaden blivit så stor. Många kanske skulle se det som martyrskap. Jag skulle se den som någon slags rättvisa. För all tid och all energi man lagt ner för att försöka visa folk att man faktiskt duger. Åt dem. Jag ska nog sluta med det.