alla är äldre nu
och ser efter varann
dom har gått för att leva sina liv
och gud vet
att jag måste leva mitt



Nääe vi säger inte så mycket om det där va
tanken var god
dock!



men starkast av allt fångar de
ångesten inför att kanske bli den
som aldrig får någon



det är inte så mycket fortsatt gnäll
som det är ett stilla och lungt konstaterande
en insikt som redan träffat en gång tidigare
och som nu återigen förankrat sig i min verklighet
en förlikning med vetskapen om konsekvent
ensamhet
den har slagit mig innan
och den gör det igen
men den här gången finns det ingen återvändo




- Jag är ensam. Jag kommer nog alltid att vara ensam. Jag har
ställt in mig på det. Jag har en massa orealistiska drömmar....



och teven min har gått sönder
och jag har numer en himla massa fritid som jag inte vet
hur jag ska spendera...



Dagens soundtrack: Esther - Rainy days



Japp, jag gillar mina ordkidéer!!