och det är...

så jag säger det



jag finner det sjukt irriterande
förvånande
underbart
deprimerande
fantastiskt
för jävligt
att det finns någon som
ter sig helt perfekt
någon som liksom kan få
någon så principfast och anti
som jag
att göra en u-sväng
och gå helt åt andra hållet
att det liksom svänger uppochner
och utochin hela tiden
och i en takt som jag själv inte hänger med i
och att denne någon är så nära
men ändå så jävla långt bort...



och du har så mjuka läppar...





och jag tycker att svärord är en
finurlig del av det svenska språket
men ändå bör brukas av enbart
myndiga personer...









Du är det finaste jag vet...



Dagens soundtrack: Metro Station - Shake it





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

englabarn

- and to know me as hardly golden is to know me all wrong, they were -

RSS 2.0