om att inte vilja vakna längre
ni kommer se er ungdom
ruttna framför er



är på väg ner i ett av de där
svarta hålen
som så många gånger förr
de mesta tappar sin mening
och frågan om det någonsin
funnits en överhuvudtaget
gnager hål i tankarna
och det blir ericsdotter
och winnerbäck
och ett ständigt sökande på en bekräftelse
som aldrig infinner sig...
fan



nånstans liksom blev jag bara ingenting
och du precis som dom där tusen åren sen
och han med långhåret och hur gatorna
vände sej med insidan uppåt och brändes



men solen lyser
och det väntar en bilfärd till hockeytemplet med evet
och däremellan en power point-presentation som
ska färdigställas
och jag har inte tid för några svarta hål nu
dom får vänta tills på onsdag
och då blir det en vecka och en halv
utan de där som håller mig ovanför ytan
alla åker hem och iväg
och jag råkar bara bli ensam kvar...


Dagens soundtrack #2: Band of horses - Funeral