I was begging you...
please don't go...
okej jag erkänner
jag lider av svår telefonfobi
jag HATAR att ringa
det kvittar vem eller vad
jag klarar inte av det
jag får förbereda mig mentalt i flera timmar
innan för att ens kunna slå numret
och hela jävla B-uppsatsen står och faller
med att jag kan ringa runt till folk
idag har jag kört en fuling
istället för att jag ska ringa ordföranden
får han ringa mig
imorn
det är inte hälften så jobbigt om någon ringer till mig
som om jag ringer till dom
det är sjukt
helt banalt
men jag klarar inte av det
och jag vet inte ens vad det är jag är rädd för?!
Dagens soundtrack #2: ???
okej jag erkänner
jag lider av svår telefonfobi
jag HATAR att ringa
det kvittar vem eller vad
jag klarar inte av det
jag får förbereda mig mentalt i flera timmar
innan för att ens kunna slå numret
och hela jävla B-uppsatsen står och faller
med att jag kan ringa runt till folk
idag har jag kört en fuling
istället för att jag ska ringa ordföranden
får han ringa mig
imorn
det är inte hälften så jobbigt om någon ringer till mig
som om jag ringer till dom
det är sjukt
helt banalt
men jag klarar inte av det
och jag vet inte ens vad det är jag är rädd för?!
Dagens soundtrack #2: ???
Kommentarer
Alex
Det jobbiga är att man måste låta så jävla avslappnad när man pratar i telefon.. Nä någe telefonproffs blir man icke!
dumjävel
När signalerna går fram vet man inte vilket sinnestillstånd den man ringer till är i.. man kanske stör.. Man känner sig så jävla dum till en början, "hej jag heter dumjävel och jag ringer angående..." Sen kan man pusta ut en stund medan den andre svarar. Det gäller också att det aldrig blir tyst för då känns det obekvämt. Sen kommer man till till att avsluta samtalet. Har man tur faller det sig naturligt, men ibland pratar man i munnen på varandra när man ska försöka tacka och hälsa allt gott. Men efteråt känns det bra..
Trackback
