dockor i kulissen...




det kan kanske tyckas en smula konstigt
att saknaden efter min former BFF
bara försvunnit
det är kanske så att vissa människor
kan bytas ut mot andra
och att dom där orden om att
"dör du så dör jag" egentligen bara är en massa
trams
eller har vi bara vuxit upp och insett att människor
kommer och går i ens liv
och så länge man har inte har blodsband som knyter
en samman
så är garantin för att stanna tillsammans inte särskilt
mycket värd?
nu inser jag ju att det bara finns en enda person
som inte är utbytbar
en enda person som funnits här i vått och torrt
som det så klyschigt heter
och trots att det går perioder när vi inte ser
varandra så värst mycket
så är det alltid kusin vitamin som står vid min sida
och visst
jag ska inte förneka att vill personen i fråga
återvända
så är inte jag sen att tacka nej
men att ödsla sin tid och sin energi
på någon som så tydligt inte vill ha med en att göra
trots att man själv har försökt
känns så totalt meningslöst
när det finns andra
nya personer som bara väntar på att få fylla
den platsen
har det äntligen blivit dags att gå vidare?




för patetik är konst
och konst det ända jag förstår





Dagens soundtrack: Håkan H - Klubbland