...





mitt hjärta har gått i tusen bitar
och jag vet inte om det någonsin
kan bli helt igen
Mattes lilla goshäst
älskar dig så ofantligt mycket
nu kan du inte längre blåsa varm luft
över mitt ansikte som du alltid gjort
nu får du springa ifatt med vinden
och äta det grönaste av gräs
och jag gissar på att de där mjuka
blöta päronen du tycker så mycket om
växer på träd där uppe i trappalanda

jag saknar dig min allra bästa vän!!






Sov så gott...



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

englabarn

- and to know me as hardly golden is to know me all wrong, they were -

RSS 2.0