been feeling so alone
it's what I am
it's what I've been
what I've become




jo det är så
att jag känner mig en smula ensam
en känsla som suttit i sen i söndags
efter hemkomsten till en tom lägenhet
och en bästa vän som inte längre fanns
och en vecka utav distansiering från de
som kanske borde varit närmast såhär
när tårarna rinner var och varannan minut
men jag vill inte prata med dom
för dom förstår inte
och dom där hemma vill jag inte tynga ner
för dom har sina sorger att bära
och jag vet att om jag ger minsta antydan
så står dom där utanför min dörr
och den närmaste
hon har flytt vintern till ett varmare land
och jag vill bara att hon ska få tina sitt frusna
hjärta
så därför tar jag flykten till helgen
flykten till landet och sjutaretorpet
där tomheten numer är som störst
men där man får tillåtelse att vara ledsen
utan att behöva förklara varför...





hur kan nån tro på evig kärlek
hur kan nån tro på den nu?





för övrigt går uppsatsen framåt
och när andra fortfarande filar på sina intervjuguider
har jag snart gjort klart alla mina intervjuer
de två sista blir på söndag
och då kommer den största stenen falla från axlarna..






Dagens soundtrack: Håkan Hellström - Hurricane Gilbert