hjälpa dig upp
kan inte lysa upp den väg du
springer
jag kan inte vagga dig varm och lugn
du har en annan röst annan färg
ett annat land med andra klockor
som ringer
jag tar mig inte in i dina dunkla rum




jag ber om ursäkt
men jag orkar inte alltid med
för ibland blir det lite för mycket
från vissa håll
och jag behöver mitt space
jag kan inte ge bekräftelse
av andras arbete
när jag som mest håller på att försöka
ge mig själv lite för mitt eget
inte heller kan jag ge någon
när den till följd kommer göra att
jag förminskar mig själv
och samtidigt bekräfta det faktum att jag inte har tillräckligt
med mod att berätta när jag vet att någon
ljuger för mig eller passerar gränsen där ödmjukheten tar slut
att förminska andra för att framstå som bättre
är inte ett personlighetsdrag jag uppskattar
oberoende av hur många andra goda egenskaper
personen i fråga har
och jag vet att andra också har problem
men jag orkar bara inte med hela tiden...

hur kan det vara att vi är så lika
samtidigt som är vi är så olika?!





om det bara fanns nånting att säga
om det fanns skäl att vilja delta
det här är be your own star show
det här är bit ihop och sparka
ge precis vad du behöver
och ta vad du kan få





jag saknar sötnöten
1935 då är längtan över.





Dagens soundtrack: Lars W - Dunkla rum