Det kallas himlen...

och jag har aldrig varit där
men när jag ser alla stjärnorna på himlen
så önskar jag att du var här





och hon frågar om det inte kommer bli
tråkigt att fira själv
och jag svarar att nej
jag får ju bestämma över teven på egen hand
och återigen gör jag som jag inte borde
men som jag gör
eftersom det är enklast så
för jag finner det omöjligt att säga
vad jag helst av allt vill
att det är ändå ingen som vill
för då skulle jag inte sitta här
ensam
och hon kommer inte förstå
ingen av dom förstår
det kommer komma tillbaka till mig
mina brister
mitt fel
och jag ser det inte riktigt så
jag skulle inte påstå att det bara
är någon annans fel
men det är inte heller bara mitt.





kom tillbaks...







Dagens soundtrack #2: Staffan Hellstrand - Lilla fågel blå


Min lilla fågel blå.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

englabarn

- and to know me as hardly golden is to know me all wrong, they were -

RSS 2.0