och det är därför jag skriker
om nätterna och om dagarna
utan att höras utan att du kommer hit
och låter mig röra vid ditt ansikte...'





jag la upp ett nytt inlägg
innan jag gick till föreläsningen
tre timmar och arton minuter senare
hade det fortfarande inte kommit upp
och nu är det dags att skriva ett nytt
håll till godo




'som du när det gjorde ont'






jag har kommit fram till att jag den senaste
tiden blivit en smula neurotisk
en smula av en sådan storlek
som skulle kväva en and utifall att den skulle
få för sig att försöka svälja den
tillståndet har infunnit sig ett bra tag
vilket gör att jag mest stänger in mig i min lägenhet
eller min så kallad grotta
och har väldigt svårt för att befinna mig utanför den
den är helt enkelt min trygghetszon
värst är det när jag måste ta mig till föreläsningar
och dylikt
eftersom jag lider av ett extremt mindrevärdskomplex
i förhållande till mina klasskamrater
men det är inte sådant man får tala om
och därför tänker jag inte heller göra det
men tillståndet
tillsammans med det senaste årets
händelser
gör att jag stänger ute vissa människor
det kanske är lite taskigt
men jag gör det inte med mening
jag kan helt enkelt inte hjälpa att mitt behov
av att någon gång behöva synas
få stå i rampljuset
utan att behöva ta mig dit själv
att saker och ting går min väg
utan att jag behöver arbeta arslet av mig
för att det ska bli så
att någon ser mig utan att jag behöver
göra mig sedd
det har liksom tagit över
på grund av den konstanta jämförelsen
med andra och deras framgångar
och jag orkar bara inte vara med
utan gömmer mig hellre med min självömkan
och patetik

jag bara hoppas att folk en gång förstår det
och inte utgår från att det är dom det är fel på
det är bara jag!



och visst gillar vi rosa bättre?




Dagens soundtrack #2: Steso Songs - The worse




Föreläsning... sååå att eeh...