We've got time...

but it's running out
it's time for pleasure...





högstadiet var de tre värsta åren i mitt liv
det var inte det att jag var mobbad
eller retad
eller att någon var direkt elak
jag passad bara inte in
och jag antar att det leder till
att man känner sig väldigt väldigt utanför
så jag höll mig till mitt
gjorde min grej
det fanns en behållning under de där tre åren
vår klassföreståndare anna
vi firade födelsedag samma dag
och hon var anledningen till att jag tog mig
igenom de där tre åren
hon såg
hon lyssnade
och trots sitt näpna utseende så var hon inte rädd
för att påpeka även mina brister
men hon var alltid på min sida
nu är jag där igen
vissa dagar bekommer det mig inte
andra dagar
som idag
känns det som att jag skulle kunna gå och stämpla ut
och aldrig komma tillbaka
trots förlorad inkomst och säkerhet
vissa dagar
som idag
skillnaden då från nu
är att det finns ingen som ser
ingen som förstår
det är bara jag...





time for pleasure




det är inte alltid så lätt att vara ensam tjej
bland fyra yngre killar
särskilt inte med mitt humör
( :


Dagens soundtrack: Boa - Push




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

englabarn

- and to know me as hardly golden is to know me all wrong, they were -

RSS 2.0