heart burried beneath
and warm blood running deep
secrets are mine to keep
protected by silent sleep




och drygt ett år senare
har minnet av att vara omtyckt
långsamt suddats ut
kvar finns bara en enorm längtan
efter att höra ett snällt ord
om sig själv
en smula egoistiskt kanske
eller bara önskan om ett bevis
på att det faktiskt finns någon
som bryr sig

självkänsla, vad är det?




Dagens soundtrack: Sanders Bohlke - The weight of us